Årets första snökaos
Kapitel 1
Det är inte bara snön som faller…
Lina och Leo vaknade en morgon till en värld täckt av nyfallen snö. De stirrade ut genom fönstret med stora ögon. ”Snö!” utbrast de i kör, med röster fyllda av förväntan.
Halvt skrikande ”Snö, Snö, det har snöat” sprang de till sina föräldrars sovrum, hoppade upp i sängen och försökte väcka dem. ”Mamma, pappa, vakna! Det har snöat!” ropade barnen. Mamma och pappa öppnade trött sina ögon och mumlade ”Fast nu får ni lugna er, klockan är ju inte ens sju”.
”Det finns ingen tid att lugna sig”, sa Leo. ”Mamma, pappa, vi måste gå ut och åka pulka!” fortsatte Lina.
Föräldrarna gjorde sitt bästa för att lugna ner barnen och förklarade allt möjligt om att snön antagligen snart smälter bort och att det är lika bra att vänta lite. Men alla försök var meningslösa och tvillingarna var inte det minsta övertygade. De visste att snön låg där ute och väntade på dem. ”Snälla, kan vi inte bara leta fram våra vintersaker?” frågade Lina med en vädjande blick.
Till slut gav föräldrarna med sig. Hela familjen började rota i garderober och lådor för att hitta vinterkläder, hjälmar och pulkor. Lina och Leo hjälpte till, de grävde snabbt genom högar av kläder. Mamma och Pappa fyllde på med ’den där är nog för liten’ och ’den kan du inte använda, det kommer bli för kallt’. Men till slut stod de där påklädda med lite för korta vinterbyxor och udda vantar. Nu var det bara hjälmarna kvar.
”Äntligen!” utropade Leo när han hittade sin favorithjälm. ”Nu är vi redo!” Med hjälmar på huvudet och pulkor i händerna rusade de ut. Men under tiden för deras letande hade det börjat regna. Det hade regnat så mycket att kvar på marken var det bara några små fläckar av snö. Barnen kände vinden som ven rätt igenom kläderna och såg samtidigt hur den sista snön sakta smälte bort.
Tvillingarnas humör sjönk. Där de stod de, fullt vinterklädda, och såg hur ett vitt vinterlandskap på bara en liten stund förvandlats till en blöt grå massa.
”Åh, nej…” sa Lina besviket.
Pappa kom ut på trappan och sa, ”Kom in nu mina älsklingar. Jag förstår att ni blir ledsna men så här blir det ibland”. Totalt nedslagna gick Lina och Leo in och satte sig med sina suraste miner i soffan.
”Ni kanske borde ta av er kläderna så ni inte svettas, sa pappa.”
”Ni kanske ska sluta motarbeta oss när vi vill ha roligt, snäste Lina tyst för sig själv”
Mamma tillade, ”Gå och byt om nu, jag och pappa ska åker vi till affären och köper en riktigt god frukost till oss och sedan kan vi fika tillsammans. Blir inte det bra?”
Tvillingarna muttrade något från sina platser i soffan när föräldrarna ropade hej då och gick mot bilen.
När föräldrarna lämnat huset, fick Leo en idé. ”Jag vet något som kan vara nästan lika roligt som att leka i snön. Ta med dig pulkan och hjälmen upp till trappan” sa han med ett leende.
Kapitel 2
Popcorn, snö och pulkor
Lina och Leo, med sina pulkor och hjälmar fastspända, klättrade uppför trappan till övervåningen. Deras ögon glittrade av förväntan och lite skräck. Med ett gemensamt ”nu kör vi!” satte de sig på pulkorna och dundrade nerför trappan. Skratten ekade genom huset när de svepte ner, kurvorna tog de med enkelhet och ännu mera skratt.
Lina, med ett stort leende, missbedömde dock en sväng och åkte rakt in i väggen. ”Aj!” utropade hon, men skrattade ändå. ”Det här är ju nästan som riktig pulkaåkning!”
Leo, alltid full av påhitt, fick då en lysande idé. ”Vänta här!” sa han och försvann in i ett rum. Han kom tillbaka med två burkar spray-snö och två gamla påsar med popcorn. ”Nu gör vi vår egen snö!”
De började spruta snön över trappan, skrattande och skapande en vit vinterdröm mitt i deras eget hem. Trappan såg ut som den var täckt av en tunn snöfilt. Leo ställde sig högst upp på trappan med en påse popcorn. ”Klar, färdig, åk!” ropade han till Lina.
Lina, nu ännu mer uppspelt, satte sig på sin pulka och sköt iväg. När hon kom nerför trappan, öppnade Leo påsen och popcornen flög överallt, som fluffiga snöflingor som föll över Lina. ”Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt hurra!” sjöng hon glatt, medan popcornen dansade runt henne.
Efter några åk, märkte de hur varma de blev. ”Det är ju som en bastu här,” skrattade Lina. ”Kan du öppna fönstren, Leo? Det är ju nästan för varmt!”
Leo nickade och rusade runt i huset för att öppna alla fönster. Den kalla vinterluften strömmade in och de kände genast hur det blev lättare att andas. ”Nu är det som att åka pulka ute, fast inne!” utbrast Leo.
De fortsatte att åka, skrattande och sjungande, om och om igen. Varje åktur var ett nytt äventyr, med popcorn-snö som flög runt dem och den kalla luften som fläktade i deras ansikten.
Kapitel 3
En snabb städning och en snabb vändning
Efter en stund av pulkaåkning inomhus började Lina och Leo känna hur varmt det blev i deras tjocka vinterkläder. De stannade upp för en paus och det var då de insåg vad deras busiga lek hade lett till. De tittade runt i hallen och såg spåren av deras äventyr: popcorn och spray-snö över hela trappan.
”Oj, vi kanske tog i lite för mycket,” sa Leo med en skrämd blick.
”Ja, vi måste städa upp det här innan mamma och pappa kommer hem,” sa Lina bestämt. ”De kommer inte att bli glada när de ser det här.”
De tog av sig sina vinterkläder och började febrilt att städa. Lina hämtade en kvast och en skyffel, medan Leo tog tag i en trasa och började torka bort spray-snön från trappan. De arbetade tillsammans i en otrolig hastighet, medan de pratade och skrattade om sitt snöäventyr inomhus.
”Tur att vi gör så mycket knasigt att vi blivit så här bra på att städa,” skojade Leo.
”Ja, vi är ju nästan proffs nu” skrattade Lina.
Efter en stunds hårt arbete såg hallen ut som ny igen. De tittade på varandra och log stolt över deras insats. Men plötsligt insåg de hur kallt det hade blivit inomhus. De hade ju öppnat alla fönster! Snabbt sprang de runt i huset och stängde fönstren, precis i tid för att höra dörren öppnas.
”Mamma, pappa!” ropade de och sprang för att möta dem.
”Öppnade ni fönstren för att ni inte orkade ta av er alla vinterkläder?” frågade mamma när hon kom in och kände kylan.
”Ja, jo,” erkände de med ett oskyldigt leende.
Pappa gick in först och drog en stor suck när han kände kylan som hade fyllt huset. Han kunde dock inte låta bli att le när han såg sina barns förväntansfulla ansikten. ”Ja ja, tur att ni inte åkte pulka ner från trappan i varje fall. Det hade ju kunnat hända vad som helst.”
Mamma följde efter och hennes ögon lyste upp när hon såg sina barn. ”Pulka inomhus,” sa hon, ”det brukade vi göra när jag var liten.” Hon tystnade, som om hon förlorat sig i ett nostalgiskt ögonblick, och sedan vände hon sig mot barnen med en plötsligt allvarlig ton. ”Hämta alla kuddar ni kan hitta.”
Kapitel 4
Mamma bestämmer!
Lina och Leo utbytte förvånade blickar. Kuddar? De tänkte först att mamma kanske hade blivit galen och ville bygga ett fort eller kanske var det dags för en kuddkrig. Men de såg snabbt att mamma hade en plan. Och en sak var säker: Det var mamma som bestämde!
Med snabba steg samlade de ivrigt ihop alla kuddar från soffor och sängar. De staplade dem högt i vardagsrummet, där mamma stod och väntade. ”Okej, nu ska vi se,” sa mamma och betraktade kuddhögen. ”Om ni ändå vill åka pulka, varför inte göra det på ett säkert och roligt sätt? Vi kan använda kuddarna för att göra en mjuk landningsplats!”
Mammas idé var genial. De arrangerade kuddarna vid foten av trappan och skapade en stor, fluffig landningszon. Lina och Leo såg på varandra de hade fått en andra chans att göra något roligt, tack vare mammas kreativa tänkande.
Lina och Leo, med sina pulkor klara vid trappans topp, kunde knappt hålla tillbaka sin entusiasm. Deras mamma hade just förvandlat en besvikelse till ett nytt äventyr. Med en mjuk landningsplats säkert på plats var de redo att återuppta sin inomhuspulkaåkning, den här gången godkänd av mamma.
Leo gick först. Han satte sig på pulkan, tog ett djupt andetag och sköt sig framåt. Med ett jublande skratt flög han nerför trappan och landade säkert i den fluffiga kuddhögen. ”Det är som att flyga!” ropade han förtjust.
Sedan var det Linas tur. Hon tog så mycket sats att hon blev rädd, men ändå fyllde hennes skratt rummet när hon också landade mjukt bland kuddarna. ”Mer, mer!” ropade hon, och de fortsatte att turas om, hela eftermiddagen.
Efter ett tag började de känna sig trötta och satte sig för att vila i kuddhögen. Pappa kom med varm choklad och bullar. ”Nu är det väl ganska bra ändå va, sa han”.
”Det här var den bästa snödagen någonsin, även om snön inte var äkta!” sa Lina.
”Ja,” sa Leo, ”och det bästa är att vi inte ens behövde gå utomhus för att uppleva det!”
Senare på kvällen när de kröp ner i sina sängar, kunde Lina och Leo inte låta bli att le mot varandra över deras hemgjorda snöäventyr. Och just i det ögonblicket, medan de låg där i sina sängar, började det sakta snöa igen utanför. ”Det snöar sa Lina”. ”Synd sa Leo” då kanske vi måste gå ut och åka pulka imorgon.
